Vargjakt

Han var inte rädd för vargen men han hade absolut respekt för den. Inte så att han flydde ifrån den men han valde sin väg med omsorg där han gick i den skymmande skogen. Med bestämda steg gick han lugnt och sakta uppför stigen som slingrade sig som en utlagd huggorm där den korsade mellan tallarna, myrstackarna och de stora täta granarna som instinktivt hukade sig över den främmande inkräktaren. Han visste precis vart han ville komma innan natten fullständigt fått övertag över skogen. Jaktkojjan låg inte långt borta men frågan var om han verkligen skulle hinna dit innan vargflocken skulle få fatt på honom.